Idag hatar jag: Djävulen själv

Okej, nu kommer hon upp på tal igen, men jag har hittat djävulhonans blogg, visst jag förstår ingenting, men jag är helt säker på att hennes ondsinta plan om att ta över jorden står där.

En annan sak jag kom att tänka på är bara hur rädd jag skulle vara om hon bodde under min säng, tänk er en söndagsmorgon i juli, solen lyser in och man är glad, man ska gå upp och ställer sig bredvid sängen och sen tittar hon fram. Jag menar hur läskigt är inte det?

Aja, ser ni henne så var beredda med vitlök och kors.



Idag hatar jag: Kattgummor

Jag och Kim skulle dra till idrotten nån dag sen, och då så stressar vi som fan från skolan till busshållsplatsen och springer tillockmed sista biten, då kommer vi förbi ett hörn och ser busshållsplatsen med våra ögon och vilka står där? Jo, hela Stenbackeskolan, den kristna skolan under oss, det är en liten skola, jag är inte säker men tror de har typ 100 elever eller nåt och det här var kanske 30 av de.

Sen när bussen kom var den nästan redan full, det var hur många som hellst som fick stå i gången, jag fick sitta i Hannas knä, snäll tjej. Då vet ni är det en sjukt jobbig tant som sitter längst bak med fyra platser för sig själv och säger "de här platserna är trasiga, de sitter lösa". Jag tänkte "jaha, aja, jag sätter mig på Hanna" och så var det fixat, men stackars Stenbackabarn som fick stå i gången. Sen när tanten skulle gå av så skriker hon "FLYTTA PÅ ER! UNGJÄVLAR!", och gick av, då går några av barnen och sätter sig på hennes plats och säger "hon ljög, det är inget fel här".

Då gick jag igång och blev skitförbannad, jag vill slå tantfan, bara slå ner henne och ta alla hennes katter. Hon måste ha haft katter, alla bittra människor har katter. Nej, nu ska jag gå och skära mig, vi ses.

Idag hatar jag: Folk som inte vet allmänt hyfs!

Såhär är det, nu när det har varit massa julmiddagar och släktkalas och grejer kan jag äntligen få ut mina aggressioner som uppkommer vid såna tillfällen. Tillexempel en sak som jag INNERLIGT hatar, när man sitter och har en stor flaska Julmust eller Cola eller vad som hellst på bordet och det är nån jävel som inte skruvar på korken. Vid såna tillfällen kan jag få raseriutbrott och döda min bror eller så håller jag inne aggressionerna, men nära har det varit, och sen viftar man med korken och säger "här skruva på!", men ingen bryr sig. DEN BLIR JU AVSLAGEN FÖR BÖVELEN!

Aja, jag är fortfarande sjuk, hoppas jag friskar till mig tills jag börjar skolan imorgon. Puss.

Idag hatar jag: SB-Dansarna

Okej, vi har alla sett de och vi har alla ställt oss frågan: Vad i helvette gör Singing Bee-dansarna där? Det var nog den största tabben programmet gjorde, det är helt fult och värdelöst. De dansar i otakt och på det är det inte äns snyggt. De står liksom på en varsin pelare med nåt flashit klädesplagg och ser glada ut och gör det fulaste som finns, de är bara i vägen fan.

Vi diskuterade detta vid matbordet och iallafall min familj håller med mig, gör ni?

Idag hatar jag: Gaybloggar

Asså, det här är ett seriöst inlägg, och när jag skriver det tror alla "höhö, han skojar", men det här är seriöst på riktigt.

Jag är besviken på homosexuella personer som har en blogg och kallar den för en "gayblogg", det jag menar är att det är inte en så big deal om man är gay eller inte, visst det lockar besökare, båda bra och dåliga liksom all marknadsföring, men jag trodde vi försökte sudda ut allt som skiljer oss från de heterosexuella. De hindrar oss bara från att uppnå drömmen om ett jämställt samhälle, asså, det är som om jag skulle göra ett visitkort till mig själv där jag kallar mig "legitimerad bög" eller nåt liknande. Men det värsta är andra bloggare som skriver typ "han driver gaybloggen blablabla" för det låter så fel, vad är skillnaden mellan en vanlig blogg och en gayblogg liksom?

Men visst, jag kan ju ge upp min dröm om ett jämställt samhälle då.

Idag hatar jag: Hitlermorsor


Idag hatar jag: Frisörer

Där det står "lång historia" i förra inlägget you know. Tänkte iallafall förklara vad jag menar.

Det är såhär att jag har inte hittat "min" frisör här i uddevalla än. Jag brukar typ glida runt hos olika frisörer tills jag hittar "min". Eller brukar och brukar, jag gör det tills jag hittar en jag trivs med och som förstår mig liksom. Iallafall, när jag bodde i Heby hade jag min frisör i Sala på den där salongen jag inte minns namnet på, men hon hette Ninni tror jag, och hon fattade alltid vad jag ville och gjorde precis som jag ville och spökade inte runt själv osv. Och sen flyttade jag hit till Uddevalla.

Mitt första klipp var hos nån turk på nån grenväg från kungsgatat, mamma sa typ "han är jättebra OCH BILLIG :D", vi är så jävla fattiga. Iallafall, han gjorde en ful jävla tuppkam i min nacke, och jag typ "vad gör du?" han typ "jag tyckte det skulle vara snyggt med en tuppkam" och jag typ "ooookej?" liksom. Men mesig som jag är fick jag gå med den, dock fixade jag inte till den, men det var liksom rätt långt i nacken.

Till mitt andra klipp provade jag Munken, det var en mysig salong och så, och jag sa precis "klipp lite kort lite här och där men SPAR LUGGEN", och det första han gör är att klippa i luggfan, då bytte jag frisör iallafall.

Nu har jag hängt på Uppströms ett tag, men jag gillar det inte så, funderar på att prova Danish också, men de verkar lite läskiga. Men aja, jag är rätt creppy själv så ja, vi får se, har fått tips om att Cityspa ska vara bra också. Men aja, vi får se hur det blir.

Idag hatar jag: Posers



Filmen typ skärdes av på mitten, värsta emot!

Det som togs bort var när jag snackade om hur jobbigt det är när de lägger ut 40 superposebilder på sig själva och säger att de är fula för att de fiskar komplimanger och behöver bekräftelse. Kort och gott.

Idag hatar jag: Amerikaner

Asså, på fullaste allvar, finns det något dummare land än USA? Och nu räknas inte min lillasyster som ett land, ett exempel på hennes dumhet är när jag gick på fridaskolan och hon var uppe på niornas våning där jag gick och var med oss coola kids och sa nåt random dumt och jag typ "du är så jävla blåst Freja" och hon typ "nej?! det är jag inte!" jag typ "men säg nåt smart då" och då klämmer hon ur sig Sveriges dummaste kommentar "Einstein uppfann glödlampan". Borde man inte veta vem Einstein är när man går i sjuan? Eller iallafall vem Tomas Edison är liksom?

Iallafall, fokus på Amerikaner. Hur kan ett helt land vara så IQ-befriat? Asså inte äns presidenten kan ju argumentera på en mogen och bra nivå, jag hörde någon debatt inför förra valet när Bush var mot Gore, och Gore är naturkillen som är rätt överdriven och radikal i mina ögon, mer om det någon annan gång. Men Bush's argument för att inte rösta på Gore var att vi skulle drunkna i Ugglor, asså, tillockmed jag kan argumentera bättre än så.

Grejen är den att jag följer vissa bloggar, och idag när jag kollade runt lite på Failblog så ser jag den här bilden:



På fullaste allvar så är det så dumt så att det inte äns är kul, knappt att Freja skulle kunna klämma ut sig något sånt liksom. Så idag hatar jag Amerikaner, eller dumt folk i allmänhet.

Idag hatar jag: Japaner

Asså, vad är felet på Japaner? Jag menar.. äsch, jag länkar en film.


Idag hatar jag: Särskrivning

Okej, vi har alla fått det kastat i våra ansikten, you all know what i'm talking about, ja, precis, särskrivning. Det är så sjukt typiskt för bloggare, att inte känna till sin särskrivning, visst, jag är inte perfekt jag heller, men det är en liten skillnad mellan "brun hårig sjuk sköterska" och "brunhårig sjuksköterska".

Det är så typiskt, man typ loggar in på Bloggkoll och liksom "jaa, nu har min favvo lassat upp ett nytt inlägg på sin blogg", och sen är det fullt av särskrivningar. Jag menar det är inte så svårt att lära sig, bara att läsa igenom innan man postar inlägget.

JaHg ElSkAHaR MiNna VeNnnEr!?!?!?!??!!? <3<3<3333<<<<<3333333!!!!111!!!!!111!!!!ettett!!11

Idag hatar jag: Ideal

Okej, jag är så trött på mina kompisars tjat just nu, så jag ska skriva detta inlägg. Jag har rätt många tjejkompisar, och när vi alla bestämmde oss för att skaffa gymkort så frågade jag varför de ska skaffa det, och alla typ "jag ska bli smal!". Och då blir jag sjukt irriterad, de är bland de smalaste personerna jag umgås med, och de vill "bli" smala, vilket inte går. Så idag hatar jag ideal, eller snarare låtsasideal, för de personerna man ser i tidningarna som ser "perfekta" ut är inte så roliga egentligen.

1. Dessa kvinnor lär träna 40 ggr om dagen för att få den kroppen.
2. Photoshop, photoshop, photoshop. Tro mig, man ser inte sådär ut utan photoshop, jag visar helt enkelt:



Visst, okej, bilden är sjukt överdriven (jag har inte gjort den btw, snodde från modersskeppet), men ni förstår vad jag menar iallafall.
3. Vill man verkligen se perfekt ut? Jag menar, vad är det roliga i att sprina omkring och se ut som en barbiedocka?

Iallafall, varför jag skriver detta är helt enkelt att jag läste precis om en ny och underbar sak, PH'n. Har ni hört om den? Det är nog det löljigaste jag hört, men iallafall. PH är killars form av BH, ja, ni hörde rätt, en penishållare. Då ska man stoppa ner allt, hela paketet alltså i en liten ficka, sen ska allting se större ut. Det känns varmt och trångt och skitjobbigt tydligen.

Jag tror att det är den riktigt unga fjortisgenerationen som kommer drabbas hårdast. Inte nog med att 12-åringar ska gå omkring med en fejkad klyfta under halsen och stringtrosor under armhålorna, nu ska även småpojkarna behöva pusha up saker.

Detta handlar helt klart om låtsasideal och bekräftelse. När man är 12 år har man typ en penis på 10 centimeter eller vadå? Och nu ska man gå omkring och illusionera en jättebanan i byxan? Det är helt klart under den perioden när man inte tror man duger som man är, jag har varit där själv så jaa.

Vi alla kommer ihåg när Fredrik Ljungberg låg med minst en socka innanför kalsongerna och gjorde reklam för Calvin Clain, detta kommer bli typ samma sak. HM ska snart lansera sin första PH-kollektion. Jag personligen tror att PH'n kommer bli ett typiskt strandraggarplagg.

Synpunkter? Dela med dig helt klart!

Idag hatar jag: Kollektivtrafik

Nu tänkte jag berätta om en av de sakerna som ligger långt upp på min hatlista - nämnligen kollektivtrafik. Och det är inte själva kollektivtrafiken i sig som är jobbig, det är jättebra för miljön osv utan det jag hatar är den här "Kan jag få sitta här?".

"Nej, du kan inte få sitta här!" liksom, asså, jag är en av personerna som grundlade myten om svenskar som karga, icke-talföra och asociala. Och det händer mig hela tiden, det jobbigaste är intercitytågen som tar typ 5 timmar att åka, och då kommer det nån jävel och liksom "får jag sitta här?", och jag hatar det. Jag ska berätta om några typiska personer man kan träffa på på dessa underbara tåg/bussar. Jag har snott delar av texten, eller typ allt, men det är tanken som räknas.

1. Gamla Gerda
Gamla Gerda är 147 år. Skröplig och dann har hon förmodligen slavat sig genom ett ganska tråkigt liv för en skitlön vid någon gammal vävstol i textilfabriken gud glömde. Tråkigt nog har detta gjort henne så fattig att hon trots sitt fatala hälsotillstånd måste bruka kollektivtrafik. Färdtjänst är inget alternativ för damer och herrar som Gerda. Att det tar 17 minuter att bara ta sig ombord gör inget, Gerda har all tid i världen. Faktumet att det finns speciella platser och bussar för människor i hennes situation ignorerar hon också helt enkelt. Hellre än att sitta där hon borde står hon upp oroväckande i en instabil pose och avger skräckslagna stön så fort bussen svänger eller stannar in. Gerda lär sig aldrig, och då menar jag ALDRIG hur busskortet fungerar och har alltid tid att gå i clinch med chauffören vad gäller destination, kostnad, hjälp på och av bussen, synpunkter på körstil och mycket, MYCKET annat. Gerda har tid, speciellt när DU inte har tid.

2. Tjatiga Toivo
Scenariot lyder; Du ska åka en bra bit och har förberett dig noga, laddat upp med bärbar musik, kudde och kanske lite färdkost. Tjatiga Toivo har aldrig förberett sig. Att resan till Riksgränsen tar 12 timmar kommer som en nätt överraskning MEN Toivo har smart nog tänkt ut att bussen/tåget innehåller ett stort gäng nya bekantskaper, framförallt DIG visar det sig. Till en början orkar du hålla god min, kanske till och med gläds åt att få vara sådär härligt "osvensk" och prata skit med okända människor. Men så snart ni kommit en bit så inser du att Toivo är en aldrig sinande vulkan av ointressant småprat. Du försöker markera på alla sätta du kan att du planerar att sjunka in i en djup dvala, lyssnandes på musik du längtat efter att få höra och småsova till motorns dova dunkande. MEN ICKE. För när du tror att du slagit dig fri är han där, kanske genom att vara jobbigt rastlös, kanske genom att picka på dig och fråga poänglösa frågor typ "hur långt är det kvar tror du?", "när skulle vi vara framme" eller "vart är du på väg då?". Till slut önskar du att du var i koma, vid framkomsten är du det. Du lovar dig själv att aldrig vara en "god lyssnare" igen.

3. Struliga Sivan

Jag är en vanemänniska. Jag har en favoritplats på morgonbussen, kommer alltid löjligt mycket i tid och är alltid fullt uppe i mitt eget tänkande alternativt imbecilla idisslande och jag vill inte röra mig när jag en gång satt mig. Då kommer Struliga Sivan in i bilden. När du tror att "härligt, massa platser lediga i tåget, då kan jag sträcka ut mig lite och tjohoo, inga jobbiga skrikiga glin så långt ögat kan nå" då kommer HON inrusandes i vagnen. Sivan har alltid 74 resväskor av varierande storlek, 12 barn av varierande jobbighet och lyckas alltid i sista minuten komma ombord. Och när hon väl är ombord tar hon snabbt kommandot. Sivan skulle lätt vara general i någon krigshärd. Med bestämda order lägger hon upp det mest praktiska scenariot för sitt stora följe. Detta scenario inbergriper ofta att DU, ja just DU, ska byta plats "för att Majsan är åksjuk eller för att Fritte vill så gärna sitta vid fönstret etc.". När alla lyckats ta plats upptäcker du, utan att förstå hur det hände, att du sitter inklämd mellan 5 av Sivans resväskor och 3 av hennes kladdiga barn. Resten av resan blir ett inferno av tappade, stinkande kaviarmackor (som hamnar på din nya jacka och ursäkten; "du vet hur barn är!") och diverse befallningar från general Sivan; "Kan du sänka den där mackapären (din mp3), det hörs förfärligt!", "Kan du dra in benen bara LITE till, Alva ska på toa" eller bara barnens envisa fingrande på dina tillhörigheter under Sivans flinande överseende ("barn måste ju få vara barn!"). När resan är över önskar du att du hade rest ovanpå tågtaket istället.

4. Underliga Urban
Du får syn på Underliga Urban redan i busskön utanför fönstret. Du vet inte exakt vad det är, men du vet att det inte bådar gott. Det kan vara en besvärlig mjällhärd, det kan vara en omfångsrik kroppshydda, det kan vara en hosta från helvetet men du bara vet inom dig att nej, det är inte bra. När han haltar fram genom gången ber du en skriande bön i ditt inre till alla gudar du någonsin hört talas om att han inte ska ge just dig den ödesdigra frågan; "Är det ledigt här?". Men jo, SJÄLVKLART. Din usla karma slår till skoningslöst och dina kväljningar följer dig resten av veckan. Alternativt du ger Urban resten av ditt stuidiebidraget samt numret till en taxi.

5. Bekanta Bettan

Bettan är hon du sommarjobbade med under sommarlovet i 7:an. Eller kompisen till ditt ex-ex-ex. Eller hon som tränar på ditt gym. Eller han med tom blick som din kompis brukar skjuta lerduvor med. Ni fattar poängen. Ni har varit bekanta, ni kanske ÄR bekanta men ni har i princip inget att säga varann, speciellt inte 6.45 en tisdagsmorgon. Men ändå. Du tvingas jacka ur iPoden och rafsa ihop de sista skärvorna av folkvett du har kvar för att hålla en ansträngd konversation igång i ca 27 minuter. En lyckad morgon lyckas du vika undan med blicken i exakt rätt ögonblick, en skön stund av social kompetens och du kan dra en lättnadens suck. Ta vara på de guldkornen.

6. Lustiga Laban
Den här karaktären är en sådan där vämjelig person som säger att de "har humor". Denna humor kan slå till på alla möjliga sätt. Kanske genom en genomträngande "rolig" ringsignal på hans mobil? Kanske genom extremt oönskade kommentarer om din eller andras stil? Du vet, när Laban vill höra varför du har den där "lustiga jackan" eller vill ha din sympati i någon unken populistisk åsikt typ "alla feminister är fula", "typiskt invandrare" eller "fyfan för politiker". Du vill inget hellre än att få käft på Laban. Ibland slutar det med en splattermassaker på din lokalbuss, andra dagar försöker du kvickt kortsluta ditt hörselssystem och uppnå ett stadium av total ignorans innan din hållplats äntligen kommer.

Saker som vissa personer inte tycks förstå är att:
1. Bärbar musik betyder ALLTID "låt mig va", se mig som dövstum.
2. Sömn och fejkad sömn betyder "låt mig va".
3. Finns det tomma säten, välj dem i så lång utsträckning det går innan du sätter dig bredvid mig.

Dock har jag knåpat ihop en liten assmart lista på hur man kan skrämma bort personer väldigt fort! :D
1. Berätta genast för den som sätter sig att du är spetälsk/aids-smittad/nekrofil/jehovas vittne
2. Mal ner dina sopor och använd som bodyscrub varje morgon
3. Stirra på den bredvid och börja slicka dig frenetiskt om munnen
4. Låt din hand löpa längs grannens lår, upprepa tills önskad effekt uppnås
5. Studera pundares beteende och försök så gott du kan imitera, lägg extra tonvikt vid att prata med dig själv, flacka med blicken, darra intensivt och fråga om vederbörande vill köpa din njure.
6. Ladda hem Livets Ord-predikningar som du avsiktligt låter läcka ut ur dina hörlurar på högsta volym alt. fråga om dom funnit Jesus än.
7. Gör en liten deg av kakaopulver och gröt som du har med dig i en påse i fickan. Lägg ut en klick där du INTE vill att någon ska sätta sig. Funkar också med spaghettirester uppblandat med grönsakssoppa.
8. Bli kompis med en dövstum person som du har med dig som förkläde.

Idag hatar jag: Magibon



Och här är djävulshonans youtubekanal

Idag hatar jag: Hälsningar

Okej, idag har jag haft massa buissneslektioner. Och en av de förberedde vi oss inför ett möte vi ska ha på torsdag. Detta är första mötet för oss så vi fick gå igenom massa retoriska frågor och sånt. Hur man pratar rätt, hur man lägger upp mötet på rätt sätt, ja allt. Och en sak var när vi skulle hälsa, och det gick bra för mig, jag hade tydligen ett bra handtag och shit.

Men det är inte det jag hatar med hälsningar, det där vara bara nåt jag kopplade till det jag tänkte ta upp nu. Iallafall, ni vet när man är på en fest typ, och sen har man en kompis där som ska presentera mig för en annan person. Låt oss måla upp en grej, Rebecka ska presentera mig för Ellen, och säger då det här "Ellen! Det här är John, han går på min skola", och sen skakar man hand och börjar småprata.

Den presentationen är den bra presentationen, det som jag inte tycker är bra vore om Rebecka skulle göra den här "Ellen! Det här är min bögkompis John".

När folk presenterar mig som deras "bögkompis" då börjar jag ifrågasätta våran vänskap, jag menar, jag klassar inte in mina kompisar efter sexualitet, asså, jag skulle kunna vara din "smarta kompis", eller din "glada kompis", men just "bögkompis" är bara irriterande rakt igenom. Det är som om jag skulle presentera Rebecka som min "heterokompis", eller vilken minioritet som hellst typ "Det här är min muslimkompis", asså ni fattar grejen.

En annan liknande sak är när folk ska berätta om mig, som när jag var ny på Frida och folk liksom "Haha, idag sa John roligaste saken evör!", och folk typ "Vilken John?" och då svarar man "Ni vet bögen på min skola!". Det är också en sjukt irriterande sak, jag är inte direkt adlad till homosexuell liksom. Dessutom är "bög" ett så negatvit laddat ord som jag verkligen inte gillar, homosexuell är way bättre. Men iallafall, jag tror inte jag är ensam om att tycka som jag gör.

Hoppas jag påverkar lite iallafall.

Imorgon har jag ett prov i Datakunskap jag inte pluggat till, TJOHO!

Tjingeling!

RSS 2.0