Nu tänkte jag berätta om en av de sakerna som ligger långt upp på min hatlista - nämnligen kollektivtrafik. Och det är inte själva kollektivtrafiken i sig som är jobbig, det är jättebra för miljön osv utan det jag hatar är den här "Kan jag få sitta här?".

"Nej, du kan inte få sitta här!" liksom, asså, jag är en av personerna som grundlade myten om svenskar som karga, icke-talföra och asociala. Och det händer mig hela tiden, det jobbigaste är intercitytågen som tar typ 5 timmar att åka, och då kommer det nån jävel och liksom "får jag sitta här?", och jag hatar det. Jag ska berätta om några typiska personer man kan träffa på på dessa underbara tåg/bussar. Jag har snott delar av texten, eller typ allt, men det är tanken som räknas.

1. Gamla Gerda
Gamla Gerda är 147 år. Skröplig och dann har hon förmodligen slavat sig genom ett ganska tråkigt liv för en skitlön vid någon gammal vävstol i textilfabriken gud glömde. Tråkigt nog har detta gjort henne så fattig att hon trots sitt fatala hälsotillstånd måste bruka kollektivtrafik. Färdtjänst är inget alternativ för damer och herrar som Gerda. Att det tar 17 minuter att bara ta sig ombord gör inget, Gerda har all tid i världen. Faktumet att det finns speciella platser och bussar för människor i hennes situation ignorerar hon också helt enkelt. Hellre än att sitta där hon borde står hon upp oroväckande i en instabil pose och avger skräckslagna stön så fort bussen svänger eller stannar in. Gerda lär sig aldrig, och då menar jag ALDRIG hur busskortet fungerar och har alltid tid att gå i clinch med chauffören vad gäller destination, kostnad, hjälp på och av bussen, synpunkter på körstil och mycket, MYCKET annat. Gerda har tid, speciellt när DU inte har tid.

2. Tjatiga Toivo
Scenariot lyder; Du ska åka en bra bit och har förberett dig noga, laddat upp med bärbar musik, kudde och kanske lite färdkost. Tjatiga Toivo har aldrig förberett sig. Att resan till Riksgränsen tar 12 timmar kommer som en nätt överraskning MEN Toivo har smart nog tänkt ut att bussen/tåget innehåller ett stort gäng nya bekantskaper, framförallt DIG visar det sig. Till en början orkar du hålla god min, kanske till och med gläds åt att få vara sådär härligt "osvensk" och prata skit med okända människor. Men så snart ni kommit en bit så inser du att Toivo är en aldrig sinande vulkan av ointressant småprat. Du försöker markera på alla sätta du kan att du planerar att sjunka in i en djup dvala, lyssnandes på musik du längtat efter att få höra och småsova till motorns dova dunkande. MEN ICKE. För när du tror att du slagit dig fri är han där, kanske genom att vara jobbigt rastlös, kanske genom att picka på dig och fråga poänglösa frågor typ "hur långt är det kvar tror du?", "när skulle vi vara framme" eller "vart är du på väg då?". Till slut önskar du att du var i koma, vid framkomsten är du det. Du lovar dig själv att aldrig vara en "god lyssnare" igen.

3. Struliga Sivan
Jag är en vanemänniska. Jag har en favoritplats på morgonbussen, kommer alltid löjligt mycket i tid och är alltid fullt uppe i mitt eget tänkande alternativt imbecilla idisslande och jag vill inte röra mig när jag en gång satt mig. Då kommer Struliga Sivan in i bilden. När du tror att "härligt, massa platser lediga i tåget, då kan jag sträcka ut mig lite och tjohoo, inga jobbiga skrikiga glin så långt ögat kan nå" då kommer HON inrusandes i vagnen. Sivan har alltid 74 resväskor av varierande storlek, 12 barn av varierande jobbighet och lyckas alltid i sista minuten komma ombord. Och när hon väl är ombord tar hon snabbt kommandot. Sivan skulle lätt vara general i någon krigshärd. Med bestämda order lägger hon upp det mest praktiska scenariot för sitt stora följe. Detta scenario inbergriper ofta att DU, ja just DU, ska byta plats "för att Majsan är åksjuk eller för att Fritte vill så gärna sitta vid fönstret etc.". När alla lyckats ta plats upptäcker du, utan att förstå hur det hände, att du sitter inklämd mellan 5 av Sivans resväskor och 3 av hennes kladdiga barn. Resten av resan blir ett inferno av tappade, stinkande kaviarmackor (som hamnar på din nya jacka och ursäkten; "du vet hur barn är!") och diverse befallningar från general Sivan; "Kan du sänka den där mackapären (din mp3), det hörs förfärligt!", "Kan du dra in benen bara LITE till, Alva ska på toa" eller bara barnens envisa fingrande på dina tillhörigheter under Sivans flinande överseende ("barn måste ju få vara barn!"). När resan är över önskar du att du hade rest ovanpå tågtaket istället.

4. Underliga Urban
Du får syn på Underliga Urban redan i busskön utanför fönstret. Du vet inte exakt vad det är, men du vet att det inte bådar gott. Det kan vara en besvärlig mjällhärd, det kan vara en omfångsrik kroppshydda, det kan vara en hosta från helvetet men du bara vet inom dig att nej, det är inte bra. När han haltar fram genom gången ber du en skriande bön i ditt inre till alla gudar du någonsin hört talas om att han inte ska ge just dig den ödesdigra frågan; "Är det ledigt här?". Men jo, SJÄLVKLART. Din usla karma slår till skoningslöst och dina kväljningar följer dig resten av veckan. Alternativt du ger Urban resten av ditt stuidiebidraget samt numret till en taxi.

5. Bekanta Bettan
Bettan är hon du sommarjobbade med under sommarlovet i 7:an. Eller kompisen till ditt ex-ex-ex. Eller hon som tränar på ditt gym. Eller han med tom blick som din kompis brukar skjuta lerduvor med. Ni fattar poängen. Ni har varit bekanta, ni kanske ÄR bekanta men ni har i princip inget att säga varann, speciellt inte 6.45 en tisdagsmorgon. Men ändå. Du tvingas jacka ur iPoden och rafsa ihop de sista skärvorna av folkvett du har kvar för att hålla en ansträngd konversation igång i ca 27 minuter. En lyckad morgon lyckas du vika undan med blicken i exakt rätt ögonblick, en skön stund av social kompetens och du kan dra en lättnadens suck. Ta vara på de guldkornen.

6. Lustiga Laban
Den här karaktären är en sådan där vämjelig person som säger att de "har humor". Denna humor kan slå till på alla möjliga sätt. Kanske genom en genomträngande "rolig" ringsignal på hans mobil? Kanske genom extremt oönskade kommentarer om din eller andras stil? Du vet, när Laban vill höra varför du har den där "lustiga jackan" eller vill ha din sympati i någon unken populistisk åsikt typ "alla feminister är fula", "typiskt invandrare" eller "fyfan för politiker". Du vill inget hellre än att få käft på Laban. Ibland slutar det med en splattermassaker på din lokalbuss, andra dagar försöker du kvickt kortsluta ditt hörselssystem och uppnå ett stadium av total ignorans innan din hållplats äntligen kommer.

Saker som vissa personer inte tycks förstå är att:
1. Bärbar musik betyder ALLTID "låt mig va", se mig som dövstum.
2. Sömn och fejkad sömn betyder "låt mig va".
3. Finns det tomma säten, välj dem i så lång utsträckning det går innan du sätter dig bredvid mig.

Dock har jag knåpat ihop en liten assmart lista på hur man kan skrämma bort personer väldigt fort! :D
1. Berätta genast för den som sätter sig att du är spetälsk/aids-smittad/nekrofil/jehovas vittne
2. Mal ner dina sopor och använd som bodyscrub varje morgon
3. Stirra på den bredvid och börja slicka dig frenetiskt om munnen
4. Låt din hand löpa längs grannens lår, upprepa tills önskad effekt uppnås
5. Studera pundares beteende och försök så gott du kan imitera, lägg extra tonvikt vid att prata med dig själv, flacka med blicken, darra intensivt och fråga om vederbörande vill köpa din njure.
6. Ladda hem Livets Ord-predikningar som du avsiktligt låter läcka ut ur dina hörlurar på högsta volym alt. fråga om dom funnit Jesus än.
7. Gör en liten deg av kakaopulver och gröt som du har med dig i en påse i fickan. Lägg ut en klick där du INTE vill att någon ska sätta sig. Funkar också med spaghettirester uppblandat med grönsakssoppa.
8. Bli kompis med en dövstum person som du har med dig som förkläde.